Svensk familjerätt utgår i stor utsträckning från att partnerskap, rättsligt föräldraskap, vårdnad, omsorg, hushåll, försörjningsansvar och arvsrelationer sammanfaller i en tvåvuxenfamilj. I verkligheten finns bonusfamiljer, sociala föräldrar, generationshushåll, familjehem, medförälderskap, stjärnfamiljer, kollektiv och polyamorösa familjer där dessa relationer inte sammanfaller.

Det relevanta policyproblemet är därför bredare än flerpartsrelationer:

När bör faktisk och stabil omsorg få juridisk betydelse, och vilka juridiska rättigheter eller skyldigheter ska följa utan att automatiskt ge varje viktig vuxen full föräldra-, vårdnads-, partner- eller arvsstatus?

SOU 2022:38 Alla tiders föräldraskap kartlade barns relationer till sociala föräldrar och vardagen i familjer där fler än två vuxna tar föräldraansvar.

En enkät skickades till samtliga socialnämnder. Cirka 65 procent svarade. Under 2018–2020 registrerades hos de svarande nämnderna:

• 110 förfrågningar om att socialnämnden skulle väcka talan om barns umgänge med någon annan än en rättslig förälder;
• 90 av förfrågningarna kom från mor- eller farföräldrar;
• 7 kom från sociala föräldrar;
• 1 av de sju gällde en social förälder i en stjärnfamilj, övriga ombildade familjer;
• socialnämnd väckte talan vid 6 tillfällen totalt;
• 1 av dessa sex gällde umgänge med en social förälder;
• samförståndslösning nåddes i drygt en tredjedel av ärendena.

Detta är inte ett säkert nationellt prevalensmått eftersom bortfallet var cirka 35 procent och endast personer som faktiskt kontaktade socialnämnden syns. Det visar däremot att de formella tvistfallen är få. Låg volym är därför förenlig med en specialiserad individuell prövningsväg i stället för en stor generell administration.

Utredningen bedömde samtidigt att barns möjlighet att behålla relationen till sociala föräldrar efter separation eller en rättslig förälders död behöver förbättras. Den betonade att barnets faktiska relation till en person som fungerat som förälder är något annat än en vanlig närståenderelation.

Källa:

• Regeringen, SOU 2022:38: https://www.regeringen.se/rattsliga-dokument/statens-offentliga-utredningar/2022/06/sou202238/
• Riksdagens fulltext av SOU 2022:38: https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/statens-offentliga-utredningar/alla-tiders-foraldraskap_hab338/html/

SOU 2022:38 lät Kantar Sifo genomföra:

• enkät med 238 barn 13–17 år;
• 21 djupintervjuer med barn i blandade åldrar;
• motsvarande vuxenundersökningar.

Barnombudsmannens remissvar sammanfattar flera centrala resultat. Drygt 28 procent av barnen ville inte att den sociala föräldern skulle vara mer involverad i något av de undersökta vardagsområdena. 44 procent svarade att det inte spelade någon roll. För varje enskild fråga om utvecklingssamtal, aktiviteter/utflykter, sjukanmälan och underskrifter ville omkring 8–13 procent ha mer involvering; 3 procent ville ha mer inloggning i skolportal.

Det är en viktig motvikt mot både moralpanik och reformromantik. Barn kan vilja ha en social förälder närmare juridiskt, vara likgiltiga eller aktivt vilja begränsa den vuxnes inflytande. En vuxens relation till barnets förälder är därför inte i sig tillräcklig grund för rättigheter över barnet.

Barnombudsmannen efterfrågade djupare barnkonsekvensanalys, särskilt för yngre barn och barn i konflikt- eller våldssituationer. Ombudsmannen såg positivt på att barn från 12 år enligt utredningsförslaget skulle behöva samtycka till föräldrafullmakt, men betonade att även yngre barns åsikter måste inhämtas utifrån mognad och att samtycke kan påverkas av makt och våld.

Källor:

• Barnombudsmannen, remissvar SOU 2022:38: https://www.barnombudsmannen.se/stallningstaganden/remissvar-och-skrivelser/betankandet-sou-202238-alla-tiders-foraldraskap/
• Regeringen, remissidan: https://www.regeringen.se/remisser/2022/08/remiss-av-sou-202238-alla-tiders-foraldraskap--ett-starkt-skydd-for-barns-familjeliv/

Barn ska inte bara höras i enskilda mål

FN:s barnrättskommittés General Comment No. 12 beskriver artikel 12 både som en individuell rätt och som en rätt för grupper av barn att höras. Barns erfarenheter ska kunna ingå i beslutsfattande, policyutveckling, lagstiftning och utvärdering. Deltagande bör vara en fortlöpande process, inte en symbolisk engångshändelse.

Källa:

• UN Committee on the Rights of the Child, General Comment No. 12 (2009), CRC/C/GC/12: https://www.ohchr.org/en/documents/general-comments-and-recommendations/general-comment-no-12-2009-right-child-be-heard

En kanadensisk studie publicerad 2024 byggde på 18 semistrukturerade intervjuer med barn som hade polyamorösa föräldrar. Urvalet är litet och kan inte användas för prevalens eller kausala slutsatser.

Barnen beskrev ofta föräldrarnas partners positivt: som vuxna att ha roligt med, som bidrog materiellt, gav omsorg och ibland utökade barnets vänkrets genom egna barn. Studien visar framför allt att relationens faktiska innehåll kan vara viktigare för barnet än den vuxnas formella relationsetikett.

Källa:

• Journal/PubMed: It's someone who means a lot to me, and who means even more to mom: Children's views on the romantic partners of their polyamorous parents, PMID 39483420: https://pubmed.ncbi.nlm.nih.gov/39483420/

Evidensstyrka: låg till måttlig för erfarenhetsbeskrivning, mycket låg för generella effektpåståenden.

Generationsboende är inte samma sak som en flerpartsromantisk relation. Analysen måste skilja:

1. hushåll där föräldrar, barn och mor-/farföräldrar bor tillsammans och delar resurser/omsorg;
2. situationer där mor-/farföräldrar är kompletterande omsorgspersoner;
3. skipped-generation-familjer där mor-/farföräldrar i praktiken ersätter frånvarande föräldrar.

En systematisk översikt och meta-analys från 2024 inkluderade 38 studier och 344 860 barn. Barn med mor-/farföräldraomsorg hade i genomsnitt något sämre psykiska hälsoutfall än jämförelsegrupper, men effektstorlekarna var triviala till små och resultaten varierade med studiedesign och kontext. Detta material kan inte enkelt tolkas som att själva mor-/farföräldraomsorgen orsakar problemen: sådan omsorg uppstår ofta i familjer som samtidigt påverkas av fattigdom, migration, sjukdom, föräldrafrånvaro eller andra belastningar.

En annan systematisk översikt/meta-analys visar att positiva grandparenting-mönster är associerade med mindre depression/ångest hos barn medan negativa mönster går åt motsatt håll. Relationens kvalitet och familjekontext spelar alltså stor roll.

Källor:

• Wang et al. (2024), Grandparental care and child mental health, DOI 10.1111/jcpp.13943: https://pubmed.ncbi.nlm.nih.gov/38171720/
• Associations of Grandparenting Dimensions/Styles with Mental Health in Children and Adolescents, PMID 40001811: https://pubmed.ncbi.nlm.nih.gov/40001811/

Politisk försiktighetsregel: att lägga till stabila omsorgspersoner och resurser ska inte analytiskt blandas ihop med situationer där barnet förlorat eller saknar sina primära omsorgspersoner.

Israels kibbutzer ger historisk forskning om kollektiv barnuppfostran. Viktigt är att skilja mellan många närvarande omsorgspersoner och system som aktivt separerade små barn från föräldrar nattetid.

En jämförande studie av 48 kibbutzbarn fann att 80 procent av barn som sov hemma klassificerades som tryggt anknutna till modern jämfört med 48 procent bland barn i kollektiv sovordning. Senare översikter beskriver kollektiv sovning som en praktik som kom att överges och som kolliderade med många barns och föräldrars anknytningsbehov. En studie av sömn före och efter övergång från kollektivt till familjebaserat sovande fann förbättrad sömn efter övergången.

Detta talar inte mot kollektiv, gemensamma ytor eller flera omsorgspersoner. Det talar mot att en ideologisk kollektivmodell ersätter stabila primära anknytningsrelationer.

Källor:

• Sagi et al. (1994), Sleeping out of home in a Kibbutz communal arrangement, PMID 7956475: https://pubmed.ncbi.nlm.nih.gov/7956475/
• Aviezer, Sagi & van IJzendoorn (2002), Balancing the family and the collective in raising children, PMID 12395568: https://pubmed.ncbi.nlm.nih.gov/12395568/
• Epstein et al. (1997), Changing from communal to familial sleep arrangement in the Kibbutz, PMID 9381054: https://pubmed.ncbi.nlm.nih.gov/9381054/

Policyinferens: gemenskap ska kunna komplettera relationer; den ska inte upplösa vem som faktiskt bär ansvar för barnet.

Christiania illustrerar en annan fråga: egendom behöver inte alltid organiseras som individuell privat äganderätt som sedan styckas genom arv.

Fonden Fristaden Christiania bildades för att köpa, äga, hyra och administrera området och säkra dess fortsatta bestånd som alternativt bostads-, verksamhets- och kulturområde. Christianias egna historiska dokument beskriver en modell där bruk och gemensamt ansvar snarare än individuell spekulation varit central.

Detta är inte direkt överförbart till svensk familjerätt, men visar att tre saker kan hållas isär:

• äganderätt till fastigheten;
• individuell eller hushållsbaserad bruks-/boenderätt;
• regler för vem som får överta en plats när någon lämnar eller dör.

Källor:

• Fonden Fristaden Christiania: https://www.christiania.org/fonden/
• Christiania om 2012 års ägarlösning: https://www.christiania.org/info/christiania-2013/

Det öppnar en legitim svensk utredningsfråga om boendekontinuitet i kooperativa och generationsöverskridande boenden: succession kan i vissa modeller handla om medlemskap eller bruksrätt snarare än om att fastigheten måste fragmenteras till individuella arvsandelar.

Kalifornien tillåter i Family Code §7612(c) att en domstol i ett lämpligt mål erkänner fler än två föräldrar om det skulle vara skadligt för barnet att endast erkänna två. Domstolen ska bland annat väga skadan av att skilja barnet från en stabil föräldrarelation där personen under betydande tid tillgodosett barnets fysiska och psykologiska behov av omsorg och tillgivenhet.

Lagstiftarens uttalade avsikt var att regeln skulle användas i sällsynta fall där barnet faktiskt har fler än två föräldrar och behöver skyddas från att förlora en sådan relation. Kaliforniska domstolsmaterial betonar att regeln ska bevara en befintlig förälder–barn-relation, inte skapa en potentiell relation.

Det är en relevant modell för svensk proportionalitet:

• ingen automatisk flerföräldrastatus på grund av vuxnas parrelation;
• individuell prövning;
• hög tröskel;
• barnets befintliga relation och risk vid rättslig icke-erkänsla i centrum.

Källor:

• California Family Code §7612: https://leginfo.legislature.ca.gov/faces/codes_displaySection.xhtml?sectionNum=7612.&lawCode=FAM
• California Senate Bill 274 (2013): https://www.leginfo.ca.gov/pub/13-14/bill/sen/sb_0251-0300/sb_274_bill_20131004_chaptered.html
• California Courts parentage materials: https://courts.ca.gov/sites/default/files/courts/default/2024-08/ab1058-2016-parentage-handout.pdf

Underlaget stödjer inte en enkel modell där fler vuxna alltid är bättre, och inte heller en modell där exakt två juridiskt privilegierade vuxna alltid bäst motsvarar barnets liv.

Det starkaste återkommande mönstret är i stället:

1. stabilitet och faktisk omsorg betyder mer än relationsetikett;
2. barnets egen uppfattning måste ha verklig vikt;
3. ytterligare vuxna ska inte automatiskt få makt över barnet;
4. långvariga föräldraliknande relationer kan behöva juridiskt skydd, särskilt vid separation eller dödsfall;
5. ovanliga fall talar för en smal individuell prövningsväg, inte för att juridiken ska låtsas att fallen inte finns;
6. hushåll, partnerskap, föräldraskap, vårdnad, omsorg, försörjning, boende och arv bör analyseras som separata juridiska relationer;
7. kollektiv- och generationsboende är en egen policyfråga och ska inte reduceras till sexualitet eller polyamori.

• Svensk statistik kan dåligt beskriva fler-vuxenfamiljer, sociala föräldrar och vissa generationshushåll som egna kategorier.
• Barn i planerade flerföräldersfamiljer är svagt representerade i stora svenska studier.
• Långtidsutfall för barn i moderna polyamorösa familjer bygger i stor utsträckning på små, selekterade urval.
• Effekter av juridiskt erkännande av en tredje/fjärde förälder är svåra att skilja från familjens underliggande struktur.
• Svensk arvs-, socialförsäkrings-, skatte-, pensions- och migrationsrätt behöver stresstestas tillsammans innan en bred flerpartsstatus föreslås.
• Boendekontinuitet genom kooperativ bruks-/medlemsrätt behöver utredas mot svensk bostads-, associations-, skatte- och arvsrätt innan den kan bli hård policy.