Konstruktiva ska göra vägen från ett verkligt samhällsproblem till ett användbart politiskt beslut bättre. Arbetet ska därför börja i problemet och inte i behovet av att försvara en redan vald lösning.

Konstruktiva utvecklar politik men söker inte egna mandat. Resultaten ska kunna användas, kritiseras, byggas vidare på och genomföras av andra.

Årsmötet beslutar om stadgar, styrelse, övergripande inriktning och ekonomiska ramar.

Styrelsen ansvarar för strategi, oberoende, ekonomi och den ordning som avgör vad som får status som officiell Konstruktiva-produkt. Styrelsen får delegera produktbeslut inom tydligt angivna ramar men behåller tillsynsansvaret.

Den operativa ledningen ansvarar för att utvecklingsarbetet faktiskt sker. Den får initiera projekt, tillsätta arbetsgrupper, bjuda in sakkunniga och berörda, planera granskning och färdigställa material inom beslutad inriktning och budget.

Medlemmar kan föreslå, utveckla och granska arbete. Externa sakkunniga, berörda personer och medborgarpaneler kan delta utan medlemskap. Organisatorisk rösträtt följer däremot medlemskapet.

Ett arbete bör normalt gå igenom följande steg.

1. Problem. Beskriv vad som faktiskt inte fungerar, för vem, i vilken omfattning och varför frågan är politiskt relevant.
2. System. Kartlägg ansvar, resurser, incitament, beroenden, lagstiftning, fysisk kapacitet och andra begränsningar runt problemet.
3. Kunskapsläge. Samla forskning, data, praktisk erfarenhet, tidigare försök och relevant kritik. Skilj mellan vad som är känt, sannolikt och osäkert.
4. Berörda. Ta in erfarenhet från människor och verksamheter som påverkas av problemet eller den tänkta lösningen.
5. Alternativ. Utveckla mer än ett möjligt ingripande när det är rimligt. Även att avstå från en reform kan vara ett alternativ.
6. Jämförelse. Pröva alternativen mot nytta, kostnad, rättigheter, risker, genomförbarhet, kompetensbehov, fysisk kapacitet och förändringsbörda.
7. Motprövning. Leta aktivt efter de bästa invändningarna, oönskade effekterna och förhållanden som skulle göra slutsatsen fel.
8. Pilot. När det är möjligt bör osäkra reformer prövas i begränsad skala innan bred utrullning. Piloten ska ha ansvarig, tidsgräns, mätetal och stoppregler.
9. Beslut om produktstatus. Ett färdigt underlag får en tydlig status enligt denna arbetsordning.
10. Uppföljning. Efter användning eller genomförande ska relevant ny kunskap kunna leda till korrigering, ny version eller tillbakadragande.

Det är ett legitimt resultat att konstatera att underlaget är för svagt, att inget prövat alternativ är tillräckligt bra eller att problemet inte bör mötas med ny politik.

Konstruktivas publika produkter ska märkas så att läsaren förstår hur stark slutsatsen är.

Fast betyder att Konstruktiva efter utveckling och granskning rekommenderar lösningen inom angivna förutsättningar.

Riktning betyder att Konstruktiva bedömer att utvecklingen bör gå åt ett visst håll men att viktiga detaljer eller avvägningar återstår.

Pilot betyder att lösningen bedöms lovande nog att prövas men inte färdig för bred tillämpning.

Öppen fråga betyder att Konstruktiva ännu inte har tillräckligt underlag för en rekommendation eller att värdekonflikten behöver ytterligare demokratisk behandling.

En produkt ska också ange version, datum och vad som skulle kunna få Konstruktiva att ändra bedömning.

Ett arbetsdokument blir inte en officiell rekommendation enbart genom att publiceras i repot.

För att få officiell status ska det finnas en dokumenterad prövning av problem, underlag, väsentliga invändningar, ekonomiska konsekvenser, rättighetsfrågor och genomförande. Den funktion som styrelsen har utsett fattar produktbeslutet och beslutet ska kunna spåras.

Styrelsen kan återföra en produkt till fortsatt arbete, ändra dess status eller dra tillbaka den om ny kunskap motiverar det. Ändringar ska ske öppet och tidigare versioner ska kunna följas när det är praktiskt möjligt.

Medborgarpaneler används framför allt när en fråga innehåller genuina värdekonflikter som inte kan lösas enbart genom mer fakta.

Urvalet bör eftersträva relevant variation. Panelen ska få tillgång till sakunderlag, berördas erfarenheter och seriösa argument från olika håll. Deltagarna ska ges tid att ställa frågor och ompröva sina ståndpunkter.

Paneler är rådgivande. De ersätter inte årsmötet, styrelsen eller demokratiskt valda offentliga organ.

Konstruktiva kan organisera lokala verkstäder kring konkreta problem. De ska inte fungera som lokala partiföreningar utan som platser för problemlösning, kunskapsinsamling, test och granskning.

En lokal verkstad bör börja med ett verkligt lokalt problem, förstå systemet runt problemet, lyssna på berörda innan lösningen låses, ta fram ett konkret alternativ, försöka hitta dess svagheter och redovisa både förslaget och vad som hände efteråt.

Återkommande mönster från lokala arbeten ska kunna lyftas in i det nationella utvecklingsarbetet.

Konstruktiva ska så långt det är möjligt visa sitt arbete. En läsare ska kunna förstå vilka källor som använts, vilka röster som hörts, vilka alternativ som övervägts, vilka invändningar som bedömts viktiga och vilka osäkerheter som återstår.

Öppenhet betyder inte att personuppgifter, säkerhetskänsligt material, konfidentiella vittnesmål eller annat skyddsvärt material måste offentliggöras. Sådana begränsningar ska hanteras med minsta nödvändiga sekretess.

Det befintliga sammanhängande politiska programmet ska bevaras och vidareutvecklas som Konstruktivas referensprogram. Det visar hur ett stort antal samhällsfrågor kan behandlas med Konstruktivas metod och ideologiska grund.

Referensprogrammet är inte ett valmanifest. Det är inte heller ett krav på att den som använder en Konstruktiva-produkt accepterar alla andra delar av programmet.

När referensprogrammet och en senare, särskilt beslutad policyprodukt motsäger varandra ska den nyare produktens status och versionsinformation göra detta tydligt. Referensprogrammet ska därefter uppdateras eller märkas så att motstridiga aktuella besked inte lämnas parallellt.

Konstruktivas framgång mäts inte i opinionssiffror, mandat eller antal egna kandidater. Relevanta mått är bland annat om problem blir bättre förstådda, om dåliga idéer stoppas innan de skalar, om förslag förbättras genom granskning, om andra aktörer använder arbetet och om genomförda reformer faktiskt ger avsedd effekt.